På spåret efter konstnärernas fotspår eller andra utryck

Jag firade julhelgen med min systerdotters Hannas familj i den lilla byn Grez cirka 80km från Paris. Hon bor på  Hotell Chevillon och jag fick  också ett litet ateljerum där jag kunde övernatta några dagar. Det var jävligt kallt eftersom man tydligen ville spara på uppvärmningskostnaderna.

För drygt hundra år sedan har andra prominenta gäster vistats där b.la Carl Larsson med sin fru Karin, August Strindberg en finsk skulptör Ville Vallgren m,m. Den sidogatan som ligger vid hotellet heter ju Rue de Carl Larsson. Själv tycker jag att de akvareller med sin naturlighet Carl gjorde i Grez hör till höjdpunkterna i hans konst.

Landkapsmåleriet hade påbörjats i Fonstanebelau skogen i närheten i mitten på adertonhundratalet och franska konstnärer flyttade till byar runtomkring med sina modeller medan de svenska konstnärerna tog puritaniskt nog med sig sina fruar och flickvänner och  bosatte sig exempelvis i Grez eller i Montigny. En som bodde där  var Carl Fredrick Hill. Jag såg trappan han hade förevigat på duk vid vägkanten till Montigny. Tyvärr förstördes upplevelsen lite av att någon hade placerat en vit portdörr på övre delen av trappan.

Byn GREZ ger ett arkaiskt intryck och  är inte direkt välkomnande men är visuellt oerhört spännande .Det bor cirka 8000 människor i Grez.  Hotell Chevillon har ett centralt läge i byn vid huvudgatan  Rue Wilson. Det finns en butik,ett boulangeri och en restaurang i närheten.

Men vad härligt det är att få färskt bröd till frukost och jag det är framförallt maten som tycks vara meningen med livet här  och i viss mån ädla  drycker. Att äta skaldjur och havets läckerheter  verkar höra till den franska julmenyn.

Från det kalla huset Grez åkte jag till Paris för att se Monet-utställningen  .Jag kom i sällskap med min syster som hade fått låna sin dotters professionella konstnärskort coh kortet hjälpte oss att komma till den kön som kom fortast till kassan. Själva utställningen, den var fantaskisk, en oerhört gedigen genomgång av Monets konstnärskap.

Parismetron bjöd på en överraskning följande morgon. När jag skulle byta tåg på Franklin D Roosevelt Stationen öppnade sig inte vagndörrarna automatiskt. Jag lyckades komma ut i nästa station men kom inte ombord  på följande tåg. Så småningom förstod hur dörrarna fungerade . Jag upptäckte att det fanns en liten hasp på dörren som man måste lyfta för att kunna öppna dörren. -Heureka!

Men tyvärr missade jag  bussen som skulle föra mig till Beavais-flygplatsen och fick dela en taxi med ung dam som också hade missat bussen.