Att bli sams med sig själv

Att bli sams

Fotodagarna gav mycket inspiration.Vi har tolkat bilder i ord och tolkat orden igen till bild. sedan jobbade vi med lagermask och fick ett vidgqat perspektiv på frågan :"Vem är jag egentligen"
Sen började jag gå tillbaka i tankarna och fick i huvudet en bild som handlade om ett möte som ägde rum för länge länge sedan: " Vilka träffade jag då ?"

Vilket sammanträffande

Vad törs jag skriva och vad får jag hålla tyst om

Vem är jag och vem är det jaget som bloggar och twittrar. Som jag konstaterade med hjälp av ett citat på mitt förra inlägg  ger den mediala revolutionen möjligheter att pröva på olika indentiteter.
Artikeln "Lätt att ta felsteg"i  dagens Svd tar upp vad är det som  händer mellan vårt yrkesjag och privatjag när vi skriver i blogg  eller i Facebook eller twittrar.

Britt Stakston citeras i artikeln och hon menar, att  vi är ambassadörer för våra arbetsgivare, när vi rör oss i de sociala medierna. Hennes motivering är att "allt fler välje arbetsgivare som står för de värderingar de gillar"

Jag jobbar i den kommunala skolan i Stockholm och min relation till min arbetsgivare och cheferna och till förvaltningen övrigt är inte enkel och jag tror att jag inte är ensam om det.. Jag har fortfarande några år kvar att ge järne . Mina känslor gentemot arbetsplatsen är en sund blandning av hat och kärlek där det senare har övervägt. Hur kan jag framföra de förbttringsförlag jag har på ett konstruktivt sätt?

 Ännu känsligare är det att utrycka sina åsikter om  man jobbar i en skola med privat regi. Artikeln tog fram fallet med de tre sparkade Volvo-anställda som hade beskrivit sin arbetsplats som ett dårhus.  De kommantarer de fällde om deras arbetsplats  avslöjade  ine bara saker om ders arbetsplats men även vilka de själv var. Att öppet visa en ett  internt jargång var ett misstag.

Ur Sofia Mirjamsdotters tankar i artikeln framgår att relationen mellan yrkesidentitet och privatidentitet har blivit omvänd. Förr i tiden hade vi hela vårt identitet i yrkesrollen och den tog vi med oss hem. Nu är man privatperson på jobbet, anser hon. Jag skulle alltså vara Topi som jobbar som lärare. Jag tycker nog att det är en grov förenkling. Jag tror att vi berikar vår yrkesroll med privata eller personliga utryckssätt .Vi får vara personliga på jobbet men arbetsuppgiften och den sociala miljön formar vårt sätt att agera.

Hennes råd att aldrig publicera något som du inte kan stå för, vem som än läser det är mycket bra enligt min mening.

Det är bra att komma ihåg att tänka på  innan man publicerar ett inlägg, vad är det som texten avslöjer om mig själv och vilken bild den ger till läsaren om just författaren.

Digital kompetens

Igår hade vi en lång dag när vi fördjupade oss i den digitala kompetensen. Samhället och skolan möts av utmaningar som tvingats av den snabba tekniska utvecklingen av kommunikationsmöjligheter via nätet.

Det har blottats ett generationsskifte mellan unga infödda ”digitalingar” och  äldre immigranter.  Den yngre generationen har ett flyt när gäller att hantera hårdvaran den äldre generatione kommer i efterkälk. Däremot har den äldre generationen större möjligheter att sätta kunskaperna i större sammanhang.

Den stora uppgiften för skolan är att eleverna får tillgång till texterna. Vad blir då skolans uppgift när tekniken ruschar fram med utvecklingstakt som inte styrs av de mänskliga behoven utan hur teknikutvecklingen nästan tvingar fram nya behov som kopplas ihop med användare.

Vad är då skolans roll? "Institutionaliserad utbildning måste ofta skapa en bred plattform av generativa färdigheter inom olika områden än specialiserad kunskap." (Lärandets kulturella redskap, Säljö)

Roller och identitet är också intressanta och det finns en rörlighet och möjligheter att pröva olika identiteter.

”Att befinna sig i virtuella världar av detta slag innebär också att man vänjer dig vid att agera utifrån situerade identiteter. Man agerar som ”läsare” och ”chattare”,”spelare”, "informationssökare" eller något annat  och dessa situerade identiteter  innebär också att man ser olika sätt att förhålla sig i och olika sätt att skapa mening som relevanta." (Lärandets kulturella redskap, Säljö)

Att skapa meningsfulla verk vare sig när  det gäller att skapa traditionella bilder eller digitala filmer  skapar vägar till den som gör saker att förstå vad är det som händer i tankarna, när man arbetar.  Den här metakognitiva aspekten som Thomas tog upp i sin föreläsning  var en frisk nyhet för mig.

Fransk jul

Bron över Loire

Kyrkan i Grez

Ineriör från Ghevillon

Hills trapa

Montignys kyrka

Monet utställningen

På spåret efter konstnärernas fotspår eller andra utryck

Jag firade julhelgen med min systerdotters Hannas familj i den lilla byn Grez cirka 80km från Paris. Hon bor på  Hotell Chevillon och jag fick  också ett litet ateljerum där jag kunde övernatta några dagar. Det var jävligt kallt eftersom man tydligen ville spara på uppvärmningskostnaderna.

För drygt hundra år sedan har andra prominenta gäster vistats där b.la Carl Larsson med sin fru Karin, August Strindberg en finsk skulptör Ville Vallgren m,m. Den sidogatan som ligger vid hotellet heter ju Rue de Carl Larsson. Själv tycker jag att de akvareller med sin naturlighet Carl gjorde i Grez hör till höjdpunkterna i hans konst.

Landkapsmåleriet hade påbörjats i Fonstanebelau skogen i närheten i mitten på adertonhundratalet och franska konstnärer flyttade till byar runtomkring med sina modeller medan de svenska konstnärerna tog puritaniskt nog med sig sina fruar och flickvänner och  bosatte sig exempelvis i Grez eller i Montigny. En som bodde där  var Carl Fredrick Hill. Jag såg trappan han hade förevigat på duk vid vägkanten till Montigny. Tyvärr förstördes upplevelsen lite av att någon hade placerat en vit portdörr på övre delen av trappan.

Byn GREZ ger ett arkaiskt intryck och  är inte direkt välkomnande men är visuellt oerhört spännande .Det bor cirka 8000 människor i Grez.  Hotell Chevillon har ett centralt läge i byn vid huvudgatan  Rue Wilson. Det finns en butik,ett boulangeri och en restaurang i närheten.

Men vad härligt det är att få färskt bröd till frukost och jag det är framförallt maten som tycks vara meningen med livet här  och i viss mån ädla  drycker. Att äta skaldjur och havets läckerheter  verkar höra till den franska julmenyn.

Från det kalla huset Grez åkte jag till Paris för att se Monet-utställningen  .Jag kom i sällskap med min syster som hade fått låna sin dotters professionella konstnärskort coh kortet hjälpte oss att komma till den kön som kom fortast till kassan. Själva utställningen, den var fantaskisk, en oerhört gedigen genomgång av Monets konstnärskap.

Parismetron bjöd på en överraskning följande morgon. När jag skulle byta tåg på Franklin D Roosevelt Stationen öppnade sig inte vagndörrarna automatiskt. Jag lyckades komma ut i nästa station men kom inte ombord  på följande tåg. Så småningom förstod hur dörrarna fungerade . Jag upptäckte att det fanns en liten hasp på dörren som man måste lyfta för att kunna öppna dörren. -Heureka!

Men tyvärr missade jag  bussen som skulle föra mig till Beavais-flygplatsen och fick dela en taxi med ung dam som också hade missat bussen.