söndag 15 maj 2011

Ärligt talat nu det är dags att knyta ihop säcken

När jag började den här kursen hade jag en oklar bild vad det egentliga syftet med kursen var. Vad t.ex. menas med  en pedagogisk resurs och hur skulle jag kunna utnyttja de kunskaper och färdigheter som  studierna skulle ge mig.
Mitt bildskapande hade skett på fritiden och  på så sätt är jag självlärd.Jag utveckalde mitt måleri  med hjälp av de de kurser  som Ricardo Donoso,chef för Edsvik konsthall  under 10 års tid hade anordnat ,Som lärare som undervisar i bild  har jag kombinerat den pedagogiska utbildningen och jobbet som lärare för årskurserna 4-6  med de hantverksmässiga kunskaper som  jag har förvärvat under åren . Umgänget med utbildade bildlärare har varit givande, samtalen runt fikabordet har skapat ett rum för tänkandet.Det är viktigt att de kunskaper som   bidlärare utvecklar hos elever tas på allvar i skolan.  Ämnet har tyvärr lite av en off side,status i skolan. Därför behöver vi som jobbar med bilder och bildämnet stötta varandra. Man känner kraften i den här gruppen och den kan åstadkomma mycket .

På det personliga planet har det här året varit skakigt.  Samtidigt som kursen började ändrades familjelivet drastiskt och jag befann mig inför ett faktum att börja ett singelliv efter 30 år som äkta gubbe. Jag flyttade i september och bosatte mig några veckor i Värmdö i en arbetskamrats sommarrstuga.  Julfirandet på det iskalla pensionatet i staden  Grez mil från Paris i närheten av Fontainebleau skogen var minnesvärd. Jag och min systers familj var som ett gäng moomintroll som hamnat på ett  mycket märkligt ställa för att fira jul.  Nu sitter jag ensam på min lägenhet i Akalla och skriver den här bloggen och inser att livet är ett äventyr. De digitala medierna  spelar en viktig roll för att kunna knyta nya  kontakter. Det blir kanske ett inlägg i bloggen om ämnet lite senare.

Bloggen har blivit ett kärt verktyg och den snabba responsen  från andra har ökat motivationen och inspirationen till skrivandet. När man får egna erfarenheter från bloggande inser vilket värde det kan ha för en ung person som vill sprida sina tankar genom bilder och skrift och få feedback.

När jag tittar genom höstens bloggar fanns det med  ned en reseskildring från Edinburgh. Det går att skildra resor med text och bildmaterial på ett sätt. Många arbetslag i skolan gör studieresor. Bloggformen kan lätt  ta tillvara deras erfarenheter.

 Jag diskuterade  i ett annat inlägg också hur intressant det var att ha med några särskoleelever med på lektionen. Bildlundervisningen kan vara gränsöverskridande.

Inlägget "bloggkollen "innehöll tanken om bloggen som ett personligt uttryck under en gemensam ram som t.ex.   vår kursblogg. Jag undrade också vad det skulle bli av bloggarna.
"Det blir intressant att se hur bloggarna formar sig. Jag har en känsla att de i början är av mycket olika i karaktären. Kommer det att ske en likriktning? Vad lär vi av varandra?"

Rubriken  Bilden  som verktyg och verktyg som förverkligar bilden täcker rätt så mycket hur vi har arbetat här under två terminer delvis hantverksmässigt med datorer skapat bilder med olika estetiska kvalitéer och  bilder som idéer. Den praktiska biten är tidskrävande och rätt var det var så glömde jag instruktioner efter ett tag och fick börja om. Metoden kan  trial and error ,error ..hjälp l!. Det tog tid innan jag kom på på vilket lager på Photoshop jag för tillfället utförde mina knep.
Glädjen att åstadkomma något på ett anspråkslöst sätt präglade vårt filmarbete. Att jobba med de små filmsnuttarna var verkligen roligt . Bildanalys med beskrivningar och omtagningar av foton befäste bilden som ett utvidgat textbegrepp. Gruppen och lärare fungerade stöttande och det var högt i taket.

Vårens bloggar handlade en hel del  om värderingsfrågor.Vad får jag säga i bloggen och hur det ska gå till?. Ett knapptryck förvandlar mina privata funderingar till allmän gods. Vem är jag  när jag skriver i  en blogg är jag privat eller representant för min verksamhet. Möjligheten att pröva på olika identiteter är ett av bärande idéerna  i inlägget om digital kompetens.
Sedan funderade över läskunnighetens koppling till  moralutvecklingen och hittade  paralleller mellan analfebetisismen  och beteende problem som finns i våra förortskolor där bla jag har min tjänstgöring .Jag skrev  bloggen efter en  fikarast med min goda vän som är tillsammans med en  tjej från Liberia och dom har ett hus vid Atlantkusten nära Monrovia . .

Att det går att använda blogg i en längre presentation var en glad överraskning  när jag jobbade med bildsamtal. Barnens illustrationer gav presentationen en  lättare kraräktär..

Arbetet med hemsidan var problematiskt. Det tog sin tid innan jag  bestämde vad den skulle handla om  och att jag skulle presentera den konst jag skapat under de senaste ca 10 åren. En intressant uppgift var att bekanta mig med mig själv kom konstnär. Hur skulle jag skapa olika  rum för bilderna och vad skulle var den gemensamma nämnaren för bilderna i samma rum . Navigeringen blev en mellanting mellan en  tydlig meny och bildknappar. Är hemsidans syfte vidare än  att presentera konstnären och de olika arbeten  eller är den en konstnärlig process i sig själv där leken är drivkraften och den konstnärliga processen mål för presentationen. Lisas jobb när hon filmade sitt arbete med självporträttet gav lite nya infallsvinkar.

Mina nakenstudier av bränd stengods  stod på hyllan med stumt uttryck. Hur skulle jag visa dem.  Jag hade tidigare upptäckt att de hade mått bra att bli placerade i naturen .Så föddes ide´n på min skulpturpark med ministatyer bland vitsippor fotograferade med min mobilkamera . Det kändes lite tokigt att gå ut med en blå IKEA påse full med skulpturer och sprida dom ut på gräset framför huset. Men bilderna  som jag fick i min NOKIA x3 visar en  speciell stämning där formerna tar sats från naturen och får en särskild relation med varandra.

Den här kursen har vait en personlig men alt annat än en ensam resa till att kunna öppna och  utnyttja de kommunikativa möjligherna som digital kompetens kan erbjuda och det känns bra att ha haft goda reskamrater och reseledare med på trippen.








.

2 kommentarer:

  1. Hej Topi!
    Bloggen kan vara så mycket. Ett bollplank, en papperskorg, ett undervisningsverktyg eller en dagbok. Det har verkligen varit roligt att ta del av hela gruppens resa i den virtuella världen. Ditt sista blogginlägg är så personligt och direkt skrivet. Det är intressant hur ettor och nollor i datorn blir ord som blir samtal som blir kontakt som blir gemenskap som blir tillhörighet. Det bara växer! Vi ses imorgon!

    SvaraRadera